Idag fick jag hem Populär historia som jag prenumererar på och vad skådar mitt högra öga, reklam för Slaget vid Poltava 1709. En rysk film som jag för ett tag sedan upptäckte på YouTube. Nu kommer den alltså med svensk text och lanseras 13 augusti. Den kommer självklart att införskaffas direkt. Av klippen att döma är den välgjord även om jag irriterar mig på den förfalskade historieskrivningen och den typiska ryska propagandan. Men ok, lite får man väl stå ut med för att överhuvudtaget få se karolinerna i uniform som stormar fram en masse!

http://www.youtube.com/watch?v=24gQKRF9aJ0

Jag tillhör väl förmodligen en minoritet i denna känsliga debatt som jag tycker tagit för stora proportioner, men jag är helt för FRA-lagen. Jag tror att meningsmotståndarna kan indelas i två kategorier. Den första gruppen är de som av princip är emot FRA-lagen, övervakningskameror och allt som riskerar att inkräkta på den personliga integriteten oavsett den är mikroskopisk. Den gruppen förstår inte säkerhetspolitik och realpolitik och att alla nationer behöver en vettig militär underrättelsetjänst. Den andra gruppen förstår att Sverige behöver en underrättelsetjänst men tycker att FRA-lagen kunde utformas på ett säkrare och tryggare sätt för att skydda medborgarna. Denna grupp har jag stor sympati för.

Jag är principiellt för FRA-lagen och kan tänka mig att det finns vissa nyanser och kontrollinstanser som kan förbättras vad avser den. I annat fall är det för mig självklart att Sverige - liksom alla andra länder gör - måste bedriva signalspaning på våra grannländer. Med tanke på hur usel Sveriges beredskap är idag och med en icke-existerande försvarsmakt vill man åtminstone ha så mycket framförhållning som möjligt om en militär upprustning eller andra problem i vårt närområde. Därför är FRA en mycket billig investering som köper oss tid.

Sveriges säkerhet måste sättas i första fokus. De som inte förstår det måste ha blivit pacificerade och verklighetsfrånvända utan erfarenhet från krig och konflikter som drabbat vårt närområde under både första och andra världskriget. Finland har inte glömt sin historia och vet att man aldrig kan vara säker för björnen i öster. Därför har man heller inte nedrustat på samma sätt som Sverige som numera förlitar sig på hjälp utifrån i händelse av militär konfligt.

När jag ändå är igång så måste jag bara rekommendera Djinghis Khan - Moskau som i mitt tycke gjort en helt suverän gammal låt. Jag hörde den först i det roliga finska klippet om hur man lär sig dansa på disco. Därefter har låten etsat sig fast. Jag var i Riga i början av Juni och då kördes den på diskoteken där och jag blev naturligtvis fast. Döm själva!

http://www.youtube.com/watch?v=BQAKRw6mToA

Låten Djinghis Khan & Moskau:

http://www.youtube.com/watch?v=9Gv2BkhdGO8

Svensk översättning med vikingarna här:

http://www.youtube.com/watch?v=9BGAHItVtz0

Häromdagen sökte jag på Youtube som alltmer och mer börjar att bli ett digitalt bibliotek av oförglömliga program, klipp och dokumentärer. Här kan man verkligen snart leta upp allt som man en gång såg på tv och gärna vill se igen som t ex gamla barnprogram till allt möjligt. Hur som helst. Jag har alltid gillat Turkiets inlägg i eurovisionschlagerfestivalen 1989 “BanaBana” så den tänkt jag ge er möjlighet att lyssna på. En trudelutt jag gått och nynnat på i 19 år utan att ha fått höra den igen.

http://www.youtube.com/watch?v=0Hjjckgd2aI

Här en svensk remix av denna:

http://www.youtube.com/watch?v=crjmrogUMS4 

Warhammer Fantasy Roleplay (WFRP) är ett rollspel utvecklat i slutet av 1980-talet av Games Workshop. Det blev enormt varmt välkommet och jag föll direkt för det 1988 och har sedan dess haft det som huvudrollspel. Den stora skillnaden mot andra rollspel jag spelade var framförallt att det var ett mer vuxet och moget rollspel. Världen var mörk och grym med chaos som hotade såväl utifrån som inifrån väldet. Vart man än vände sig om fanns ond bråd död, förrädare eller kultister. Människorna var oerhört pragmatiska och levde en dag i sänder. Hjältarna få men lockelsen av att få tjäna dem onda alltför stora för många.

 1990 - 1996 körde min rollspelsgrupp med mig som spelledare (Gamemaster, GM) hela The Enemy Within kampanjen. Sedan hamnade spelet på hyllan då vi alla kom ut i arbetslivet för att 2007 återupptas då den ny versionen av Warhammer Fantasy Roleplay (v2) lanserades. Nu är vi igång och är en grupp på fyra spelare och en gamemaster (återigen jag) som kör Paths of the Damned kampanjen.